Metoder för screening av bröstcancer

Mammografi

Mammografi är den vanligaste metoden för screening av bröstcancer. Mammografi används i tiotals länder antingen som en nationell eller regional metod för screening. Det finns stark evidens för mammografiscreeningens effektivitet; åtta kontrollerade studier har genomförts där de deltagande kvinnorna har följts upp i mer än 14 år. I dessa studier medförde screeningen en minskning av bröstcancerdödsfallen bland kvinnor över 50 år med i genomsnitt 22 procent (13–30 procent).

Digital mammografi

Inom mammografin pågår en övergång från analog teknik (film) till digital bildtagning. Digital mammografi har många fördelar:

• bättre bildskärpa
• mindre stråldos
• möjlighet att granska bilderna genast efter bildtagningen
• lättare att förvara och flytta bilderna
• underlättad process, bland annat bildframkallningen faller bort

Andra metoder för screening av bröstcancer

Regelbunden självundersökning av brösten (BSE, breast self examination) har inte påvisats minska bröstcancerdödligheten. Det är inte nödvändigt att lära sig regelbunden och systematisk självundersökning, men det är viktigt att normalt uppmärksamma förändringar i brösten.

Inga randomiserade studier har gjorts om klinisk undersökning av brösten som utförs av yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (CBE, clinical breast examination). Ändå kan metoden bidra till att man hittar ett fåtal sådana fall av cancer som inte skulle ha hittats genom mammografi. I vissa länder ingår CBE i programmet för bröstcancerscreening som en komplettering till mammografin.

Enbart ultraljudsundersökning lämpar sig inte som metod för screening av bröstcancer.

Magnetröntgens effekter vid screening av befolkningen har inte undersökts. Magnetröntgen används närmast som en kompletterande undersökning för diagnostisering av bröstcancer, till exempel för att undersöka hur stor och utbredd bröstcancern är före en operation. Magnetröntgen används vid uppföljningen av riskgrupper.