Hälsokonsekvensbedömning

Hälsokonsekvensbedömning (HKB) är en metod som går ut på att klarlägga förändringar i hälsan som uppkommer till följd av en viss åtgärd, ett visst beslut eller en viss situation. Ofta granskas en specifik form av miljöexponering, såsom förändringar i luftföroreningarna och anknytande hälsoeffekter, men konsekvenserna kan också förmedlas på annat sätt, till exempel när det gäller ungdomspolitiken. Hälsokonsekvensbedömningen kan betraktas som en del av bedömningen av konsekvenserna för människan, som också innefattar social konsekvensbeskrivning (SKB). Å andra sidan är hälsokonsekvensbedömningen i MKB-lagstiftningen en del av miljökonsekvensbedömningen.

Hälsokonsekvensbedömningens mål

Hälsokonsekvensbedömningen har som mål att ta fram nyttig information för beslutsfattandet. Om informationen är användbar, tillämplig och acceptabel, bidrar den till bättre beslut, dvs. leder till en bättre hälsa bland befolkningen och förhindrar hälsorisker som orsakas av miljön. Informationen måste påvisa skillnader mellan beslutsalternativen, dvs. tala mer för ett alternativ än för ett annat. Detta är möjligt endast om bedömningen förutom sakuppgifter också innehåller värderingar som är viktiga för samhället, dvs. ställningstaganden till vilken framtid är bättre än en annan.

Vid THL:s avdelning för miljöhälsa görs framför allt öppna bedömningar som besvarar följande fråga: Hur kan man förena vetenskapliga fakta och värdeomdömen som stöd för samhällsbeslut i situationer där öppet deltagande är tillåtet?

Utgående från denna allmänna metodfråga ställs naturligtvis särskilda frågor vid varje bedömning, dvs. frågor som anknyter till just det ämnet och det beslutet och som besvaras i enlighet med metoden för öppen bedömning.

Byggklossar i hälsokonsekvensbedömningen

Hälsokonsekvensbedömningen består av flera väsentliga delar, metoder och verksamhetsmodeller. I syfte att ge en övergripande bild presenteras här några av de viktigaste.

Bedömningen måste ha ett praktiskt mål, dvs. en uttrycklig beslutssituation eller en fråga som man söker svar på. Om målet inte har definierats tydligt, är det inte möjligt att under arbetets gång eller efteråt bedöma hur arbetet borde ha inriktats eller hur det lyckats.
Bedömningen bygger på vetenskapliga fakta. Det innebär helt enkelt fakta, vars grunder (i sista hand observationerna) har lagts fram för påseende och för kritisk och öppen bedömning. De som producerar vetenskapliga fakta behöver således inte vara professionella forskare. Det väsentliga arbetet i bedömningen är att gå igenom olika fakta och kritiskt diskutera vad man kan lära sig av dessa med tanke på just det ämne som är föremål för granskningen.

Det räcker inte enbart med fakta, utan det behövs också en beskrivning av samhällets och framför allt deltagarnas värderingar, dvs. värdeomdömen som anger vad som är önskvärt och eftersträvansvärt och vad som inte är det. Värdeomdömena ger så att säga liv åt bedömningen och skapar möjlighet att särskilja lämpliga åtgärder från andra åtgärder.

Deltagande och kritisk diskussion är viktigt vid bedömningen, förutom för att säkerställa kvaliteten på fakta, också därför att värderingar utformas i samhället och lever vidare via diskussioner och ökad förståelse. Bedömningen görs inte i ett vakuum för att sedan kastas fram för beslutsfattarna. Bedömningen ska leda till att deltagarna, beslutsfattarna, bedömarna och samhällets medlemmar överlag blir mer klarsynta och att den gemensamma förståelsen ökar. Detta är den tredje viktiga orsaken till deltagandet.

Hälsokonsekvensbedömningarna skildrar i första hand hur vissa beslutsalternativ via olika former av utsläpp och andra skeden leder till önskade eller oönskade hälsoeffekter. Bedömningarna är därför till sin karaktär sådana att en väsentlig del består av beskrivningar av orsakssamband. Ett av de viktigaste diskussionsämnena vid bedömningen är därför om de tilltänkta orsakssambanden är verkliga och i så fall hur starka de är.

Många bedömningar innehåller många detaljer som är kopplade till varandra i ett komplicerat nät av orsaker. Människan kan inte hantera detta på egen hand, utan som stöd behövs matematisk modellering som kan beskriva en konsekvent helhet och förhållandet mellan dess olika delar på ett systematiskt sätt.

Diskussioner, modellering och utformning av en bedömningsbeskrivning är mellansteg som behövs för att nå det egentliga målet, dvs. att dra slutsatser och ge rekommendationer. Slutsatserna bygger på allt det som nämns ovan, och det är relativt okomplicerat att dra slutsatser, om fakta och värderingar har beskrivits på ett konsekvent sätt. Man kan rentav påstå att bedömningarna strävar efter att nå slutsatser som är beroende av bedömningens innehåll och struktur. Om de är sanningsenliga, strävar bedömningen efter goda slutsatser, dvs. sådana som verkligen leder till ett önskat resultat.