© THL 2012 - Institutet för hälsa och välfärd | PB 30, 00271 Helsingfors | tfn 029 524 6000 | Respons | Om tjänsten
Ungefär 80 miljoner av Europeiska unionens medborgare, eller var sjätte, lever under fattigdomsgränsen. I den Eurobarometerenkät som genomfördes i september 2009 ansåg hela 73 procent av européerna att fattigdom är ett nationellt problem och 89 procent krävde att det egna landets regering ska vidta snabba åtgärder för att ta itu med problemet.
År 2007 var mer än 700 000 personer, eller 13,5 procent av befolkningen, låginkomsttagare i Finland. Även om Finland fortfarande kan anses vara ett land med ganska små inkomstskillnader har utvecklingen under de senaste åren gått åt ett annat håll. Inkomstskillnaderna har ökat betydligt i Finland mellan både befolkningsgrupperna och regionerna sedan mitten av 1990-talet.
Att låga inkomster och direkt fattigdom blir vanligare i Finland berättar att omsorgen om de svagaste har minskat. Den allmänna förmögenheten har ökat, och en del av denna har även runnit över till låginkomsttagarna. Samtidigt har dock också kraven i vardagen ökat, och det är svårt att leva på enbart grundtryggheten. Om fattigdomen blir utdragen ger den upphov till lottlöshet och minskade handlingsmöjligheter.
Under det nationella temaåret analyseras fenomenen lottlöshet och utslagning med både vetenskapliga och praktiska metoder i strävan efter att nå fram till fenomenets kärna. Fenomenen kan granskas ur exempelvis följande perspektiv:
Fattigdomen bland barnfamiljer har ökat. Om fattigdom innebär att det inte går att leva på de inkomster som står till familjens förfogande på ett allmänt godtagbart sätt är barnets situation oskälig. Om du föds i en fattig familj, hur avlägsen är din dröm?
Många av oss är tillfälligt fattiga. Fattigdom och förfördelning är inte egenskaper hos individen, utan summan av många faktorer. Korttids- och deltidsjobb eller studier garanterar inte nödvändigtvis en skälig utkomst.
Om en person på grund av ett handikapp eller en sjukdom aldrig kan arbeta, lever han eller hon ofta i fattigdom hela livet. Det finns luckor i nivån på socialskyddet. En fattig person och en person som hamnar utanför arbetsmarknaden blir lätt lottlös och utanförstående.
Allt fler lever ensamma. Att bo ensam är en fattigdomsrisk. Två tredjedelar av de personer som får utkomststöd lever ensamma.
Långvarig sjukdom är en betydande fattigdomsrisk. Trots den förbättrade folkhälsan har den samhälleliga positionen betydelse för hälsan. Hälsoskillnader som härrör ur sociala och ekonomiska orsaker är ovanligt stora i Finland.
Finland har alltid varit ett land av skillnader och uppdelningar. Det finns områden och områden: i vissa ryms inte alla, medan andra töms. Skillnaderna jämnades länge ut, men nu växer de igen. Livet är inte rättvist, och arbetet och välfärden räcker inte till alla. En del åsidosätts redan i skolan. Vi har alldeles för många ungdomar som har varken arbete eller yrke.
Äldre människor som lever på folkpension är ofta blygsamma fattiga, landets anspråkslösa. Många av dem är kvinnor som bor ensamma. En medellös ålderdom ökar lottlösheten – hemmet kan också bli en fälla.